My precious

Efter att ha dregglat över den här clutchen från H&M i snart tre månader så tog jag mig i kragen och klickade hem den. Några rabatter senare blev den min för endast 225 kr (originalpris 500kr). TAGET!
 
 

Legkontroll

Varje gång jag blir leggad händer precis samma sak. Oavsett om det är av kontrollanter på bussen eller av vakter in till en nattklubb. En allvarlig kontrollant som kollar på mig, ner på legget, sedan på mig igen. Vid andra blicken kommer jag på mig själv med att le. Typ yes, oui, si, ja, det är jag. JAG LOVAR.

Jag känner inte ens igen mig själv på bilden. Stod i kö på skatteverket länge. Flera stod bakom mig och väntade på sin tur. Hann knappt blinka innan bilden dök upp på skärmen framför mig.

Min önskan om att ta om bilden bemöttes med ett stenansikte. Jag ångrade mig snabbt, skrev frustrerat på min underskrift och lunkade därifrån besviken. Samma visa varje gång som får mig att nicka instämmande med vakterna.

Something is DEFINITELY wrong with this picture. 
 
 

Midia, spindelhataren

Jag kommer hem efter en lång dag. Går in på mitt rum, redo för lite sinnesro. Sen ser jag den. Det svarta kräket som kryper i racerfart rakt över golvet. Jag hoppar till och känner hur pulsen ökar. Skriker likt ett barn - MAMMA, SPINDEL, SPINDEL MAMMA SPINDEL!!!
 
Vid det här laget har rädslan hunnit utvecklats till ilska. Jag är arg. Vildsint. Har mord i sinnet och det enda jag tänker på är ödet spindeln ska möta. Död.

Med blicken kvar på spindelfan tar jag upp min tyngsta sko samtidigt som jag mycket bestämt stegar fram mot djuret. Han ska dö. Jag lyfter armen högt upp i luften, med skon i högsta hugg och smashar till kräket med all min kraft. Inget ska lämnas till slumpen. Han SKA dö.
 
Sen bara fortsätter jag slå och slå och slå. Ungefär som i skräckfilmer ni vet, när en ensam liten dam äntligen lyckas döda mördaren. Efter första hugget är mördaren död, efter andra och tredje hugget är han definitivt stendöd. Så var det för mig med spindeln. Jag slog tills alla 8 benen var av och tills kroppen förvandlats till en mörk sörja.
 
Jag såg det som min plikt att inte bara döda spindeln, utan tortera den så pass att när jag var klar med den så var det bara saft kvar. Spindeljuice. En fläck utan risk för reinkarnation. 
Det var som att jag ville ge tillbaka för skräcken den satte i mitt hjärta tidigare minutrar. Jag dödade den inte bara, jag dödade även dess själ och spåren av dess existens.
 
Det var ren jävla avrättning. Ren jävla tillfredsställelse. 
RSS 2.0