Det där med kärlek

Jag har delat över ett år med honom nu. Vi tog del av varandras sorg och förluster, stöttade i mörker och peppade i ljus. Jag har varje dag fått höra hur bra jag är, hur fin jag är, hur smart jag är, hur knasig jag är. Och jag har gett tillbaka lika mycket. Han vet hur rolig han är, hur omtänksam han är, hur klok han är och vilket stort hjärta han besitter. Det är fint det där, att känna sig älskad helt ovillkorligt. Att den jag älskar så mycket älskar mig precis lika mycket tillbaka. Att vi har samma värderingar, samma lättsamma syn på livet, att vi sätter samma värde på förhållanden, att vi får vara de vi är rätt och slätt när vi är med varandra. Att vi aldrig ger upp på varandra. Han tycker jag är bäst i hela världen på vad jag än tar mig an, och han vet att jag tycker han är bäst i hela världen på allt han tar sig an också. Jag har delat över ett år med honom nu, men han känns så självklar. Som att han alltid varit där. 
RSS 2.0