Rebellious enterprising kid

Jag har tidigare nämnt hur speciell och konstig Philip är i sitt sätt att ge komplimanger. Ni minns en gång när han kallade mig för en fin filé medan alla andra är köttklumpar? Ja, ni fattar nog.

Han pratar ofta om hur driftig och envis han tycker att jag är. Och idag var han så fin, och rolig som alltid. Såhär lät det.

Philip: Midia vet du, redan i början märkte jag på dig hur envis du är. Jag testade dig, vet du det?

Jag: Vad menar du? Vadå testade?

Philip: Ja, alltså jag försökte se hur mycket man kunde styra dig och rubba på åsikter. Du vet en häst går ju oftast att styra.

Jag: Jahaaa....? (var föga förvirrad)

Philip: Ja, och jag märkte att du är en häst utan sadel. Det GÅR inte att styra dig. Du är en fri häst. En fri själ!

Philip: Men jag älskar det.
 
Philip: Och sen är du så jävla driftig. Du peppar liksom mig till att vara ännu driftigare. Ibland håller du på med så mycket saker samtidigt att på riktigt blir andfådd av att titta på dig. 


RSS 2.0