hahaha jag älskar mina vänner

Fick de här skickade till mig i kombination med fina grattis-sms, hahaha. Har världens bästa vänner. Hahaha den sista bilden är ju så jag så det finns inte. Ligga och sova och vara omöjlig att väcka...Midde i ett nötskal! Ska bli skoj att träffa de pinglorna senare. 
 
 
 
 

Nails

Startade min 20års dag med att fixa mina naglar.
Båda lacken är från Isadora och de heter Gothic Black 191 och Holographic Star Struck 873. TJÄNNA! 
 
 

Jag på morgonen när folk försöker prata med mig

 

Normal is boring

Jag märker hur jag dras till folk som är lite annorlunda och knasiga. Folk som vågar bjuda på sig själva och har lätt till skratt. Tycker det är så jävla tråkigt med folk som hela tiden bryr sig om vad andra tycker om de, som själva sprider hat både över nätet och irl och som aldrig vågar bjuda på sig själva. Det är bara så...personlighetslöst?
 
Skratta, njut, var konstiga, fula, knäppa, LEV FÖR FAN! Och istället för att höja på ögonbrynet till folk som inte är som du, ge en komplimang och sprid lite kärlek i denna kalla värld. Vem fan bryr sig om vad andra tycker?
 
 
 
 

Jag suger på att blogga

Hej! Sjukt att ni fortfarande är ett par som tittar in här varje dag trots att jag är sämst på att uppdatera.
Jag har varken haft tid eller lust om jag ska vara ärlig, men tänkte sätta igång lite smått igen, kanske.. hehe.
 
Kan ju börja med att berätta om tatueringen jag gjorde kanske?
Gjorde den i början på oktober på Klubb19 i Uppsala, och det var en dam från Crazy Fresh Tattoo som gaddade mig. Hela gänget var sjukt duktiga! Jag var asnervös dels för att det var min första tatuering och dels för att jag haft så kort tid på mig att bestämma motiv, placering och dessutom ställa mig in på att jag faktiskt skulle tatueras. Det gjorde mer ont än jag trodde det skulle göra. 
 
Det blev inte som jag först hade planerat för jag tyckte inte det såg bra ut när jag placerade motivet där jag ville ha det. Hann ändra mig 12958459 gånger, haha! Blev tillsist en fin G-klav, snett placerad på kanten av min handled. Tanken är att kunna lägga till noter senare om jag vill. Hellre kunna lägga till än inte kunna ta bort!
 
Jag älskar den och är helnöjd!! 
 
 
 
 
 
 
 

:)

Jag låg i sängen och kände uppgivet hur smärtan kom tillbaka. Det var en förlamande känsla, som om ett enormt hål öppnats i mitt bröst, blottat mina inälvor och lämnat taggiga, oläkta sår som fortsatte bulta och blöda trots att tiden gick. Trots att jag visste att mina lungor fortfarande var intakta kippade jag efter luft, och det snurrade i huvudet som om ansträngningen inte gav något resultat. Och mitt hjärta måste fortsätta slå, men jag hörde inte pulsen i öronen och mina händer kändes blåfrusna.

Jag kurade ihop mig, pressade händerna mot revbenen för att hålla ihop. Jag försökte hitta tillbaka till känslolösheten, förnekelsen, men lyckades inte.

Ändå upptäckte jag att jag kunde överleva. Mina sinnen var skärpta, jag kände smärtan- den värkande sorgen som strålade ut från bröstkorgen och skickade plågsamma vågor genom kroppen och huvudet- men jag kunde hantera den.

Jag kunde leva med den. Det kändes inte som att smärtan avtagit med tiden, snarare som jag blivit stark nog att uthärda den. 

Motgångar och medvind

Trots att 2013 inte är över än så kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket som har hänt det här året. Det har verkligen varit ett händelserikt år, och dessutom både det värsta och det bästa året i mitt liv. Med 90% nedgångar och endast 10% uppgångar har jag testats psykiskt till maximal nivå.  
 
I slutet på januari gick jag igenom en grej som gjorde mig sängliggande i 5 veckor. Detta i kombination med en knäskada som gjorde det omöjligt för mig att göra det jag brinner för, nämligen dansa, var otroligt påfrestande för psyket, men tack vare stöd från nära och kära stod jag tillsist på fötterna igen.
 
Under samma period gick jag ett fjärde år i gymnasiet för att höja mina betyg för att kunna komma in på mitt drömprogram på högskolan, journalistik. Detta gjorde jag samtidigt som jag fick känna av hur flera lärare stämplat mig som ett hopplöst fall. Bara för att jag under deras lektioner inte lyckades få ett godkäntbetyg. De ifrågasatte mig, och inte deras utlärningsmetoder. Det var mig det var fel på, inte de. Det motbevisade jag genom att kirra högsta betyg i ämnen som jag tidigare varit underkänd i. Måste kasta in ett tack till min underbara programrektor Christer, mitt i allt, för att han trodde på mig och för hans stöd. Hade aldrig klarat det utan honom. Om bara fler lärare kunde inse att deras jobb är att agera mentorer och inte agera boss, så hade flera elevers självförtroende gällande studierna varit högre. Fjärde året avslutades, jag var nöjd och sommaren var på g.  
 
Jag fick under flera månader även känna på hur det känns att stå som både arbetslös och sysslolös. Jag lider med er vuxna som fått gå igenom det när ni samtidigt har hem och hushåll att sköta. Det är inte kul. Jag som normalt är en väldigt driven och målmedveten person, som aldrig varit sysslolös i hela mitt liv stod nu utan både jobb och skola och det var sjukt jobbigt för mig. Samhället sätter en latstämpel på en och man själv har en tendens att känna sig värdelös. Jag ville sluta leva på mina föräldrar, känna mig lite självständig och få växa som person.  
 
Visst jag är ung, möjligheterna är många, men något slags tecken på något bra och något självständigt ville jag ändå ha. Något som liksom visade vart jag var påväg inom den närmaste framtiden. I och med att jag inte ens hade dansen då så blev det här tusen gånger jobbigare för mig.
 
Även vänskapsrelationer och andra relationer har testats det här året. Jag har "förlorat" några vänner medan andra består starkare än någonsin. Jag har aldrig tidigare varit så säker på min vänkrets som jag är nu. Har även fått en del nya vänner och bekantskaper som jag är glad över. 
 
I början på sommaren hände det som knäckte mig totalt. Jag förlorade någon som jag skulle tagit en kula för om jag varit tvungen. Någon jag värderade högre än vad personen värderade mig och någon som varit en klippa under mina tuffaste perioder vände mig ryggen, och gjorde det när jag behövde personen som mest. Sommaren började på värsta möjliga sätt och när jag trott att det inte kunnat bli värre, fick jag det motbevisat. De dagarna jag var totalt apatisk, ohanterbar och okontaktbar fanns mina närmaste vänner där för att hålla mig ovanför vattenytan, och gör än idag. Hur tacksam jag är över det kommer jag aldrig kunna förklara eller visa. 
 
I mitten på sommaren åkte jag till Stockholm på dansläger en vecka. En vecka som min bästa vän Isa föreslog skulle vara bra för mig. Från den veckan har jag flera av sommarens bästa minnen. Kände inte av min knäskada och fick dansa dagarna långa. I slutet av dansveckan åkte jag hem med blåmärken över hela benen och axlarna, men med ett leende bredare än något man kunnat se på flera månader. 
 
Från resten av sommaren har jag även massor med fina minnen som jag bär med mig. Sol och bad, lathäng och chillkvällar inne på en rutten dagisgård. Det är de små grejerna i livet eller hur? haha...
 
I slutet på sommaren fick jag mitt antagningsbesket till högskolan. Det visade sig efter många om och men att jag kom in på min drömskola och mitt drömprogram och ska nu få börja plugga till journalist. Äntligen en uppgång. Lyckan jag kände och lyckan jag såg i min mors ansikte önskar jag att jag kunde skriva ut, rama in och sätta upp på väggen. Det är min största stund i livet, och till synes även min mammas största stund. 
 
Och här är jag nu. På måndag börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Jag blir heltidsstudent i Stockholm och upcoming journalist. Med tiden bostätter jag mig även i Stockholm på heltid och har därmed nått ännu en utav mina största drömmar. Jag börjar även med baletten igen.
 
Efter alla motgångar jag fått möta det här året, känner jag nu en gnutta hopp inför vad framtiden har att erbjuda. Jag är inte helt tiptop, men samtidigt inte i helvettets mörkaste håla. Jag är starkare psykiskt efter det här året, och jag är lika starkt älskad tillbaka av de som jag älskar. 
 
Snart är augusti slut och hösten och vintern närmar sig. Vad jag får gå igenom fram tills dess vet jag inte, men jag vet att jag är redo. Vad är det nu man säger, What god brings you to, he'll bring you through, eller hur?
 
Tack till alla er som finns där för mig på riktigt, dagligen, och har ställt upp för mig på olika sätt. Både er som jag träffar dagligen och andra som funnits där på andra sätt. Ni vet precis vilka ni är. Jag har nog inte direkt varit tyst med att förklara hur tacksam jag är gentemot er. Tack. 
 

Toffifee

Jag har en sån hatkärlek för Toffifee så det är sjukt. De är så goda, men askarna, de jävla askarna... JAG. TÅL. INTE. Ni som käkat Toffifee vet att chokladen är "gjuten" i små gropar i paketet. Och gjuten är den fan, för bitarna sitter stenhårt. 

Man ligger i sängen, nermyst med ett täcke och en kopp té framför tv:n och blir sugen på något gott. Tar fram askfan, ska ha ut en bit.
Resultatet är att den susar förbi och spränger ljudets hastighet under tiden och prickar någon jävla tavla 30 meter bort, och man bara suckar "JAG ORKAR INTE".
 
För att få loss bitarna måste man på något finurligt sätt få in ett finger för att "gräva" upp chokladbiten, eller trycka i botten på asken. Det sistnämnda är det jag oftast kör på. 
 
När man fått loss chokladfan så flyger den iväg som en jävla patron till en Glock, över hela jävla rummet tills den hamnar i en obskyr hörna fylld med damm där chokladbiten blir liggandes. Oätbar. Och detta upprepar sig.
Tills hela jävla rummet är fyllt av dessa chokladbitar. Givenvis har man lyckats få i sig en eller två redan, och suktar därför efter mer. Men nej! Inte Toffifee inte.
 
Askfan är en synd!
 

Legkontroll

Varje gång jag blir leggad händer precis samma sak. Oavsett om det är av kontrollanter på bussen eller av vakter in till en nattklubb. En allvarlig kontrollant som kollar på mig, ner på legget, sedan på mig igen. Vid andra blicken kommer jag på mig själv med att le. Typ yes, oui, si, ja, det är jag. JAG LOVAR.

Jag känner inte ens igen mig själv på bilden. Stod i kö på skatteverket länge. Flera stod bakom mig och väntade på sin tur. Hann knappt blinka innan bilden dök upp på skärmen framför mig.

Min önskan om att ta om bilden bemöttes med ett stenansikte. Jag ångrade mig snabbt, skrev frustrerat på min underskrift och lunkade därifrån besviken. Samma visa varje gång som får mig att nicka instämmande med vakterna.

Something is DEFINITELY wrong with this picture. 
 
 

Midia, spindelhataren

Jag kommer hem efter en lång dag. Går in på mitt rum, redo för lite sinnesro. Sen ser jag den. Det svarta kräket som kryper i racerfart rakt över golvet. Jag hoppar till och känner hur pulsen ökar. Skriker likt ett barn - MAMMA, SPINDEL, SPINDEL MAMMA SPINDEL!!!
 
Vid det här laget har rädslan hunnit utvecklats till ilska. Jag är arg. Vildsint. Har mord i sinnet och det enda jag tänker på är ödet spindeln ska möta. Död.

Med blicken kvar på spindelfan tar jag upp min tyngsta sko samtidigt som jag mycket bestämt stegar fram mot djuret. Han ska dö. Jag lyfter armen högt upp i luften, med skon i högsta hugg och smashar till kräket med all min kraft. Inget ska lämnas till slumpen. Han SKA dö.
 
Sen bara fortsätter jag slå och slå och slå. Ungefär som i skräckfilmer ni vet, när en ensam liten dam äntligen lyckas döda mördaren. Efter första hugget är mördaren död, efter andra och tredje hugget är han definitivt stendöd. Så var det för mig med spindeln. Jag slog tills alla 8 benen var av och tills kroppen förvandlats till en mörk sörja.
 
Jag såg det som min plikt att inte bara döda spindeln, utan tortera den så pass att när jag var klar med den så var det bara saft kvar. Spindeljuice. En fläck utan risk för reinkarnation. 
Det var som att jag ville ge tillbaka för skräcken den satte i mitt hjärta tidigare minutrar. Jag dödade den inte bara, jag dödade även dess själ och spåren av dess existens.
 
Det var ren jävla avrättning. Ren jävla tillfredsställelse. 

Jag vann!!!!

Blev så glad att jag började gråta. Tack Comviq!!!

Mitt tävlingsbidrag

Jag skrev ut över 25 bilder, bokstäver och hjärtan och satte upp de på min garderob, haha! Håll tummarna för mig nu. Skulle verkligen behöva det här efter allt som jag har fått handskas med den senaste tiden.

 
 

Kosttillskottstävling

Har bara varit hemma idag och gjort mina rumpövningar och pillat med mitt bidrag till Comviqs tävling. Eftersom att tävlingen avslutas nu vid midnatt så tänkte jag visa er mitt bidrag alldeles strax. :) Men först tänkte jag bara berätta att jag vann en tävling i Hugo Rosas blogg i slutet på januari iår, men blev aldrig kontaktad. Verkade som att något gått snett och efter att ha lämnat ett antal kommentarer i hans blogg utan framgång så gav jag tillsist upp. Vinsten var ett paket med kosttillskott och träningstillbehör som typ väska, shaker och t-shirts.
 
Idag kontaktade han mig på Facebook och frågade lite kring det hela och sa tillsist att han skulle sätta ihop ett vinstpaket till mig som skulle skickas i slutet på veckan. Så himla snällt! Blev asglad. Fick nästan lite skuldkänslor för att jag varit så jävlig i bloggen, haha! Ska bli spännande att se om jag får det som man skulle få från början eller om han mixar lite med paketet. Jag blir lika glad vilket som. :) Go kille den där Hugo Rosas!
 
 

Operation "vinna biljetter till Bey's konsert"

Det är en desperat kvinna som skriver ska jag tala om för er. Efter att inte fått tag på biljetter till min barndomsidols konsert, letat land och rike efter någorlunda billiga biljetter och ställt upp i diverse tävlingar i hopp om att åtminstonde vinna en biljett utan framgång så testar jag idag lyckan för sista gången i Comviqs tävling som går ut på att på bästa sätt - möjligen på kreativaste sättet visa upp sin kärlek för Beyoncé och posta det på sin Instagram tillsammans med en motivering.
 
Har en idé över hur mitt tävlingsbidrag ska se ut och sätter igång efter 12, så idag har jag det lilla projektet på G. Måste komma på en bra motivering också. Visar er sen när tävlingen avslutas senare idag. Lova att hålla tummarna för mig nu!!! 
 
 
 

Inspiration

 
 
 
 
 
 
 
Angelica Blick är en tjej som verkligen inspirerar mig. Jag älskar hennes stil! Väskan på sista bilden kommer från H&M och jag har blivit som besatt av den. Den kostar 499kr och det har jag inte råd med just nu, haha. Men den är så fiiiin och när man varit besatt i över en månad så är det väl i sin tur inget annat än en investering. Eller? Bebi?... :)))) 
 

ask.fm

Jag har ett ask.fm konto sen en tid tillbaka så ni kan ställa frågor även DÄR.
 
 

-

Hon låg i mörkret och vred sig under det tunga täcket. Kippade efter luft men med händerna mot bröstkorgen i ett lamt försök att hålla ihop. Hon kräks ur sig det som tar plats inuti, försöker lugna sina skakande händer och återfå sin normala andning.

Det är Herr Ångest som gästar hennes inre. Avskydd, oinbjuden och till synes helt omöjlig att styra.

 

 

Shopello's VS tävling

Jag är med och tävlar om det PERFEKTA sommarkittet från Victorias Secret på Shopellos hemsida. Jag vill vinna för att jag är en hängiven VS entusiast och älskar Victoria's Secrets produkter. Skulle vara fantastiskt att ha massa härliga sommriga dofter att spraya eller smörja på vid alla olika tillfällen i sommar. Själv har jag bara misten Pure Seduction och den luktar änglalikt, så det skulle vara jättekul att prova de andra också. Sen är jag himla dålig på att smörja in mig efter bad och dusch och är alltid torr, men med en hudkräm från VS kan vi nog ändra på det höhö!
 
 

Tre dagar med 3D Crest tandblekning

Är helt sjukt nöjd med mina whitestrips från 3D Crest. Sinnessjukt hur bra de faktiskt är! Det här är mina tänder efter TRE dagar. Fatta att behandlingen är 14 dagar lång. Skulle fan kunna avsluta redan nu. Har svårt att tro att tänder ens kan bli vitare än såhär. Men nix, 14 dagar ska det bli!
 

3D Crest

Jag fått ryck och vill ha förändring. Blir alltid såhär efter en lång vinter. Jag känner mig typ grå och hemsk och ful och tråkig men det ska det bli ändring på! Vill färga om håret, sola (som jag inte har gjort sen innan nyår!!!), shoppa nya kläder, fixa naglarna, bleka tänderna och göra fransförlängning, haha.
 
Jag har redan vita tänder och långa fransar, men jag tycker man får en sån himla fin volym med förlängning så vill prova. Det är dock inte det billigaste så vi får se om jag ens gör det. Sen är det här med att bleka tänderna är någon ny grej jag fått för mig att jag MÅSTE göra. Jag har blivit beroende av sådär hollywood, riktigt FEJK-vita tänder. Tycker det ser så jävla fräscht och attraktivt ut. För mig är vita tänder viktigare än raka tänder. Tycker att skeva tänder kan se charmigt och personligt ut, så det stör mig inte så länge de är vita!
 
Jag beställde hem en tandblekning från 3D Crest igår. Har hört myyyyycket gott om den! Så jag hoppas den funkar. Vill ha typ 2-3 nyanser vitare bara. 
 
När det här är gjort är jag redo för våren. Sol IN, snö UT. 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0